UTDRAG UR BOKEN  AUTISTISKT MANIFEST

 Inledning

 Det behövs ett paradigmskifte i synen på autism. Det autistiska förtjänar att tas till vara och uppskattas.

Vi vill med denna bok berätta om det autistiska varandet och vad det innebär. Om den styrka, glädje och harmoni som finns i oss och som också är det autistiska, när vi mår bra. När vi inte måste förställa oss och dölja vilka vi är. Vi vill berätta mer om det sensoriska, dvs att starkt uppleva världen genom sina sinnen, och hur viktigt det är i våra liv. Vi vill visa på hur det autistiska kan ses som en egen kultur med ett eget språk. En på djupet oförställd vänlig inställning till livet och allt levande. Ett öppet och icke-dömande sinnelag. En kommunikation som sker i det lilla och ofta ordlöst medvetet.

Vi vill visa på hur kontakt med den autistiska världen kan leda vidare till existentiella insikter och tänja på det kollektiva medvetandets gränser, den upplevda verklighetens gränser. Vi vill dela med oss av vår fascination av autism och vår stolthet över att vara autister. Se här; så här kan världen se ut. Märk väl; autism är mer än en erfarenhet, det är ett sätt att erfara!

Vi gör denna bok med många olika röster och berättelser för att ge läsarna tillgång till våra ögon, vårt seende. Bokens olika jag visar att vi autister inte är en homogen grupp samtidigt som vi har mycket som förenar oss. Vi har många tydliga och starka grunddrag som är direkt kopplade till just vår kognition och sätt att erfara.

—————————————————————————————————

Om de som inte själva är autister och vi som är autister tar den autistiska verkligheten och förmågorna på allvar är vi alla vinnare. Den stora vinsten är ökad kunskap om vad det är att vara människa och hur olika perspektiv på verkligheten utvidgar och fördjupar vårt kollektiva medvetande. Samtidigt skapas utrymme och möjlighet för förmågor och färdigheter som är förbundna med det autistiska, att utvecklas och användas i samhället.

Med den här boken vill vi utmana det gängse perspektivet och definitionen på autism. Vi vill visa på vad autism kan vara och vad vi kan bidra med när vi inte hindras att mogna och utvecklas utifrån de vi är.

—————————————————————————————————

Återerövrandet av mitt autistiska medvetande genom meditation

Linda Örulv

När jag först påbörjade den process som ledde till min diagnos väcktes minnen till liv av något som hade gått förlorat. Det ännu ej traumatiserade autistiska barn som jag en gång var hade ett förhållningssätt till världen som var friskare och mer oförstört än vad som återstod efter alla anpassningsstrategier, och jag kom på mig själv med att sakna det. Inte förrän jag ett decennium senare påbörjade en systematisk och daglig meditationspraktik fann jag verktygen. Det var en fantastisk upptäckt men också en sorg att inse att det finns hela rörelser med människor som investerar tid och pengar, rentav reser till andra sidan jordklotet för långa perioder av retreat under asketiska omständigheter, för att lära sig att se världen på det sätt som föll sig naturligt för mig som barn men som i mitt fall hade patologiserats och påtvingats omlärning. Samvaron med likasinnade (till stor del andra autister) och en uppgörelse med normaliteten har varit grundstenar som har möjliggjort för mig att utveckla min meditationspraktik och finna den väg som jag fortfarande med glädje utforskar.

 Det hela autistiska barnet

Det autistiska barn som var jag kunde gränslöst sammansmälta med skönhetsupplevelser utan minsta känsla av separation. Jag var ljusets skiftningar i snökristallerna vid nysnö, och tiden stannade. Det där med att tiden stannade uppskattades inte av omgivningen. Den fortsatte ju att gå för dem.

Skönhetsupplevelserna begränsade sig inte till det konventionellt vackra; jag såg skönheten i det vilda som inte hade tillrättalagts, ogräsets livskraft och skarpheten och fastheten i vanliga knaggliga gråstenar, kompletta med jord och lera. Jag minns hur jag i första klass räckte upp handen för att visa min skatt: ”Titta! Friska blad och skarpa stenar!” Lärarens blick och tystnad förbytte min entusiasm i skam. Ingen var intresserad, det var tydligt, och jag kände mig tillintetgjord. Den känslan skulle komma att bli en återkommande upplevelse.

——————————————————————————————————-